
Efter en väldigt påfrestande natt har lilla Molly somnat in för gott.
I september 2003 föddes lilla Molly i Tystberga, Nyköping och under första advent samma år hämtade mamma, pappa och jag henne. Under bilfärden satt hon hos mig och när vi väl var hemma behövde hon aldrig vara ensam. Vi slog knut på oss för att Molly alltid skulle ha en familjemedlem med sig och så var det under resten av hennes liv. Att jag flyttade hemifrån och att det tekniskt sett inte var min hund längre utan mammas och pappas påverkade ingenting. Hon mindes mig och var fortfarande min hund också. Jag har aldrig känt ett sånt ansvar inför något djur som för henne; att skydda henne, att ta hand om henne och att ge henne den kärlek som hon behövde. Allt det var så enkelt med Molly.
Hon har varit hos mig när jag bodde på två olika adresser i Umeå och även här hemma i Sidsjön. Hon har sovit intill min hals för att höra min puls och känna sig trygg. Hon har älskat alla som kommit hennes väg och det tycker inte jag är en alldeles vanlig egenskap hos djur. De kan acceptera andra – men hon älskade allihop. Nu vilar Molly i frid och slipper hjärtsvikt och andningssvårigheter.
After a very difficult night, little Molly has passed away for good.
In September 2003, little Molly was born in Tystberga, Nyköping and on Advent 1st, mom, dad and I brought her home. During the car ride, she sat with me and once we were home, she never had be alone. We did everything in our power so that Molly would always have a family member with her and so it was during the rest of her life. I left home and she was technically not my dog anymore, it did not change anything – ever. She remembered me and was my dog too. I have never felt such a responsibility before any animal as for her, protecting her, taking care of her and give her the love she needed. All of that was so easy with Molly.
She has been with me when I lived at two different addresses in Umeå and also here in Sidsjön. She has slept next to my throat to hear my pulse in order to feel safe. She has loved each and everyone who come her way and I do not think it is a very common characteristic of animals. They may accept others – but she loved them all. Now Molly is resting in peace and she do not have to suffer from heart failure and breathing difficulties.