Ibland tror jag att folk tror att man är en av de där människorna som alltid ska vara så duktig och lite förmer än andra på grund av utbildning och yrke. Det är inte som att jag har bytt dialekt från Timråmål till Stockholmska eller något sådant uppenbart pinsamt. Det är heller inte så att jag själv tycker att jag är så otroligt duktig och världsbäst. Det som hände var att jag skötte skolan och gjorde mitt bästa, kom in på den utbildning jag ville läsa och jobbade häcken av mig. För juristutbildningen var mycket tung för min del även om jag aldrig siktade på att vara kursetta. Jag är stolt över att jag klarade utbildningen och stolt över att vara den jag är idag.
Jag valde inte juristutbildningen för att göra karriär och bli stenrik, för sådan är inte jag. Jag älskar min familj, att vara hemma jämt, att se film och mysa med Magnus och Moffe, handla kläder på rea och få en lön varje månad som innebär att jag kan leva normalt. Som vem som helst, flott utbildning eller ej. Därför känns det så främmande och lite sorgligt när personer som man känner, men inte träffat på många år har lyckats skaffa sig en helt annan uppfattning om en. En uppfattning som tar sikte på att man tror sig vara förmer än andra. De säger inte det högt, men det märks genom deras ansiktsuttryck, ordval och kroppsspråk. Jag är precis som du. Jag kliver upp på morgonen, äter frukost med Mange och hjälps åt att göra ren kattlådan och fylla på kattmat, promenerar till jobbet och jobbar, går hem och lagar middag, städar, ser en film, handlar mat och plötsligt är det helg.
Jag vet att en del personer från min juristutbildning är mycket måna om att hålla uppe en fasad som insinuerar att de är otroligt framgångsrika, rika och häftiga. Jag kan tala om en sak för er andra. Det kommer alltid att finnas någon som är så sjukt mycket intelligentare och mer kompetent inom ditt yrke att det inte lönar sig att låtsas vara något/något som du inte är. Jag tror att alla har mest att vinna av att vara sig själva och av att vara ärliga.
OBS! Detta är inget som jag har stött på nyligen utan är något som sker då och då.
Sometimes I think people think you are one of those people who always have be so clever and superior than others because of education and occupation. It’s not like I have changed my dialect from “Timråmål” into “Stockholmian” or any similar obvious embarrassment. Nor is it so that I think I’m so incredibly talented and the best in the world. What happened was that I managed school well and did my best, got accepted for an education of my choice and worked my ass off. Legal education was very tough for me even if I never aimed to be the top of my class. I am proud that I graduated and also proud to be who I am today.
I didn’t chose law school to pursue a dreamy career and become immensely rich, that’s not me. I love my family, being home all the time, watch movies and cuddle with Magnus and Moffe, buy clothes on sale and get a salary every month in order for me to live normally. Like anyone else, posh education or not. It seems so strange and a bit sad when people you know, but not seen for many years has established a very different view of me. A view that focuses on me believing I’m better than others. They do not say it out loud, but you can tell by their facial expressions, vocabulary and body language. I’m just like you. I get up in the morning, eat breakfast with Mange and we help each other to clean the litter box and fill the cat food bowl, walk to work and then work, go home and cook dinner, clean up, see a movie, shop for food and suddenly it’s the weekend.
I know that some people from my law school deucation is very keen to keep up a facade that insinuates that they are incredibly successful, rich and cool. I can tell you one thing. There will always be someone who is immenlsy smarter and more competent in your profession that it is not worth pretending to be something / someone that you are not. I think everyone would do best by being themselves and to be honest.
ATTENTION! This is nothing I’ve encountered just now, but from time to time.
