Nu har jag gått klart utbildningen till förrättningslantmätare. Det känns jätteskönt att ha den behörigheten och jag ser fram emot ett spännande arbetsår. Det blir nog inte så enkelt, men jag är ung och hungrig så det gör mig inget. Dessutom har jag idag haft löneförhandling och är väldigt nöjd med min nya lön.

Now I have finished the cadastral surveyor education. It feels great to have that authority and I look forward to an exciting  year. It will probably be not easy, but I’m young and hungry, so I don’t mind. Also, I’ve had a wage negotiation today and I’m really happy about my new wage.

Mer här. / More here.

Oktober månad ser ljus ut – höstmörkret, regnet och dimman till trots. Hösten är min tid på året. Den är sval, vacker och ofta inte alls så regnig som den varit denna höst. Jag kommer att shoppa i Stockholm med mamma, hälsa på vänner i Jönköping, äta middag med vänner i Sundsvall och promenera mycket. Hälsa på syskonbarn och försöka släppa internet så gott det går. Det är svårt att sluta sitta vid en dator på kvällarna när man är uppväxt med datorer och internet. Slutar jag inte med det så går jag miste om värdefull tid med familj, vänner och naturen omkring. Min största hobby, böcker, har fått stå tillbaka för datorn och det är jag faktiskt missnöjd med. Så under oktober månad söker jag mig till människor och skärmar mig från datorer.

October looks bright – despite the darkness, rain and fog. Autumn is my time of the year. It’s cool, beautiful and often not as rainy as it has been this fall. I will go shopping in Stockholm with mom, visiting friends in Jonkoping, dine with friends in Sundsvall and walk a lot. Visit my nieces and try to release the Internet as much as possible. It’s hard to stop sitting by the computer in the evenings, especially when you grew up with computers and the Internet. I don’t quit it – then I will loose valuable time with family, friends and nature around. My biggest hobby, reading books, have given way to the computer and I’m really unhappy with that. So in October, I will come closer to people and stay away from computers.

Som ni säkert märkt har jag tappat lusten för bloggandet. Det finns många orsaker till detta, men en av dem är att det stjäl värdefull tid från mig. Tid som jag kan spendera till att umgås med nära och kära, utföra hushållssysslor eller promenera. Tid som jag inte får betalt för. Kanske postar jag mina vanliga fredagslåtar som har kommit att bli utmärkande för denna blogg (kul att komma på något sånt själv som också uppskattas av andra), kanske postar jag några enstaka foton från middagar och andra händelser. Jag vet inte, men det enda jag vet säkert är att just nu finns det viktigare saker än bloggen. Ni som är intresserade av att veta hur det går för mig och Magnus: om ni har vårt nummer får ni gärna slå oss en signal istället…

As you surely must have noticed, I’ve lost my appetite for blogging. For this, there are many reasons, but one of them is that it steals precious time from me. Time that I can spend with my family and friends instead, do household chores or take walks. Time that I do not get paid for. I might post my usual Friday tracks that have become characteristic of this blog (it’s great to come up with such an idea and that is appreciated by others), maybe I’ll post a few photos from dinner parties or other events. I don’t know, but the only thing I know for sure is that right now, there are more important things than the blog. Those of you who are interested in knowing how Magnus and I are doing – if you have our number, you’re welcome to give us a call instead.

Det är som om luften har gått ur mig. Tomhet.

Like there is no air left in me. Emptiness.

Efter en väldigt påfrestande natt har lilla Molly somnat in för gott.

I september 2003 föddes lilla Molly i Tystberga, Nyköping och under första advent samma år hämtade mamma, pappa och jag henne. Under bilfärden satt hon hos mig och när vi väl var hemma behövde hon aldrig vara ensam. Vi slog knut på oss för att Molly alltid skulle ha en familjemedlem med sig och så var det under resten av hennes liv. Att jag flyttade hemifrån och att det tekniskt sett inte var min hund längre utan mammas och pappas påverkade ingenting. Hon mindes mig och var fortfarande min hund också. Jag har aldrig känt ett sånt ansvar inför något djur som för henne; att skydda henne, att ta hand om henne och att ge henne den kärlek som hon behövde. Allt det var så enkelt med Molly.

Hon har varit hos mig när jag bodde på två olika adresser i Umeå och även här hemma i Sidsjön. Hon har sovit intill min hals för att höra min puls och känna sig trygg. Hon har älskat alla som kommit hennes väg och det tycker inte jag är en alldeles vanlig egenskap hos djur. De kan acceptera andra – men hon älskade allihop. Nu vilar Molly i frid och slipper hjärtsvikt och andningssvårigheter.

After a very difficult night, little Molly has passed away for good.

In September 2003, little Molly was born in Tystberga, Nyköping and on Advent 1st,  mom, dad and I brought her home. During the car ride, she sat with me and once we were home, she never had be alone. We did everything in our power so that Molly would always have a family member with her and so it was during the rest of her life. I left home and she was technically not my dog ​​anymore, it did not change anything – ever. She remembered me and was my dog ​​too. I have never felt such a responsibility before any animal as for her, protecting her, taking care of her and give her the love she needed. All of that was so easy with Molly.

She has been with me when I lived at two different addresses in Umeå and also here in Sidsjön. She has slept next to my throat to hear my pulse in order to feel safe. She has loved each and everyone who come her way and I do not think it is a very common characteristic of animals. They may accept others – but she loved them all. Now Molly is resting in peace and she do not have to suffer from heart failure and breathing difficulties.